© Jockoro jockoro@hotmail.com
Ingen syntes till. Alla tält var borta, all utrustning, alla bärare, alla deltagare i vår expedition. För tre dagar sedan hade vi landat på flygplatsen i Antananarivo, Madagaskars huvudstad. Målet för vår expedition var att bestiga Maromokotro, högsta berget. Med sina 2876 meter är det inte på långa vägar det högsta berg jag har varit upp på, men pga. av vegetationen och klimatet utgör det en härlig utmaning.
Jag kände ingen av de andra klättrarna innan vi for, utan vi hade kommit samman via kontakter. Först gick det mesta bra, men jag kände aldrig att jag passade in i "gänget", utan de andra delade både intressen och språk. Jag var den enda från norden. Snart hamnade vi i konflikter och en kväll blev det öppet bråk. De andra lovade att de skulle dumpa mig i djungeln och sticka. Jag svor åt dem att de var väl lika bra och sen kröp jag in i mitt tält.
Nu stod jag där. Ensam! Nu är väl inte det hela världen. Jag brukar kunna ta hand om mig själv. Jag är 180, vältränad, van att vid extrema utmaningar och ett par dagars strapatser på Madagaskar borde jag överleva. Det handlar om att ta mig fram till civilisationen så snart som möjligt, och den var inte mer än en dagstur bort. Jag hade min egen utrustning och lite nödproviant att leva på. Så det var bara att packa ihop och ge sig iväg.
Efter ett par timmar blev jag osäker på riktningen. GPS: en var till hjälp, men den visar ju inte precis vilken gata jag ska svänga på när man befinner sig i regnskogen. Och den jag hade med mig hade ingen röst som talade till mig och höll mig sällskap heller.
Snart märkte jag att det fanns människor i min närhet. Spår av trampade stigar och brutna kvistar var tydliga tecken. Det hördes ett skarpt ljud och plötsligt var jag omringad av ett tjugotal män. Alla var infödingar, med målade ansikten, spjut och hela kittet. Det var som att ha ramlat in i en Tarzan-serie. De tjöt och viftade med spjuten mot mig och jag stod bara still. La ner det jag höll i händerna för att visa mig fredlig. De kom närmare och närmare.
De började peta i mig och prata med varandra. Det var inget språk jag förstod. Uppenbarligen gillade de mig, för många skrattade och pekade. Jag är ljus, nästan vithårig efter alla resor och utomhusprojekt jag hållit på med senaste tiden. Rätt brunbränd och som sagt, välbyggd. Nu hade jag på mig en skjorta som var uppknäppt och blöt i svett pga. klimatet. Ett par grova kortbyxor och vandringskängor. En stor softpack på ryggen och en stav som jag just lagt ifrån mig.
De började fösa mig milt men tydligt i en riktning och jag bestämde mig för att följa med. Visst finns det myter om kannibalism i stammarna på Madagaskar, men det är ju myter och inget annat. Jag får nog hjälp, tänkte jag.
Männen var alla i tjugoårsåldern, precis som jag. De var välbyggda killar med höftskynken och några med penisfodral. Hudfärgen var mycket mörk. Några hade riktigt fräna tatueringar, gjorda på något traditionellt vis över bröstet. Under tjo och tjim anlände vi till en glänta där deras by låg. Det var enkla hyddor, förmodligen inte permanenta. Det kan ha varit ett par hundra människor där, kvinnor och barn, äldre och fler män än de jag mött.
Jag fördes fram till den som uppenbarligen bestämde på stället och han nöp mig i skinnet och kände på hullet. Ett nyp i rumpan fick mig att skratta till. Sedan klämde han mig i skrevet och drog i shortsen. Jag har varit med och träffat infödda på andra ställen i världen, så jag log bara och lät honom hållas, medveten om att det är spännande att se någon som ser så annorlunda ut än dem, men ändå så lik.
Jag visades in till en av hyddorna och några äldre kvinnor följde med in. De drog i mina kläder och uppenbarligen skulle jag ta av dem. De bar samtidigt in bägare med vatten och ett tråg. Det blir nog till att bada tänkte jag och började försiktigt klä av mig. Tydligen var det rätt tänkt, eftersom kvinnorna biföll med skratt och leenden. Kallingarna lät jag pietetsfullt nog vara kvar när jag klev i tråget, men det gillades inte av min publik. Skit samma, tänkte jag och lät dem åka samma väg. Ett jubel steg bland kärringarna när min mandom blev synlig. Om det är min storlek eller det faktum att jag även där är blond och har en snygg trimmad buske som låg bakom jublet, vet jag inte. Men uppskattningen var tydlig. Dom började snabbt tvätta min kropp. Härligt. Jag bara stod där och njöt när ett femtal par händer började gnida vatten över kroppen. De rengjorde ordentligt. Inget lämnades åt slumpen. Varenda vrå av kroppen fick sig en rejäl massage och tvätt. När de gned runt i skrevet kunde jag inte vara oberörd. Inte för att kvinnorna här var särskilt upphetsande, med hängbröst och stora magar, utan för att jag inte haft möjlighet att ta lätta på trycket på nästan en vecka. Stimulansen gjorde att jag snabbt fick en ordentlig bånge. Tanterna petade och kände och jag lät dem hållas. Snart knuffade de mig i ryggen och jag skulle böja mig fram. Döm av min förvåning när även arslet fick sig en omgång. Och de nöjde sig inte med att tvätta utanpå, utan de var in och petade i röven för att det skulle vara riktigt rent. Men jag lät dem hållas.
Mitt stånd gav med sig och jag steg ur tråget. Ett skynke räcktes fram, som med nöd och näppe nådde över min slaka mandom. Jag är väl inte störst i världen, men mina arton centimeter minskar inte nämnvärt när de slaknar. Utan den har en rätt ansenlig storlek även slak.
Jag knuffades ut ur hyddan och möttes av en mängd människor som jublade och tjöt. Det var feststämning och tydligen var jag huvudpersonen. Härligt, tänkte jag. Detta blev ju riktigt spännande. Så jag lät det rulla på. Kring en eld hade frukt och något tillagat dukats upp på marken och folket började sätta sig i ringar kring elden. Jag visades också till en plats och snart satt hövdingen vid min sida. Han pratade obehindrat med mig på ett språk som jag aldrig hört förr. Tydligen var han obekymrad om det faktum att jag inte svarade eller kunde kommunicera på samma tungomål. Teckenspråk funkade hyfsat och vi började äta. Drycken var någon sorts trögflytande fruktsaft serverat i någon sorts skal. En stenålderssmoothie, tänkte jag och log för mig själv.
Rätt snart började jag bli lite påverkad. Det var nog inte bara fruktsaft i smoothien, utan den var säkert spetsad med något. Men humöret steg hos både mig och de andra, och festen rullade på. Först började de äldre kvinnorna dansa runt elden, till trummornas dunkanden. De stånkade fram och hängbrösten som aldrig sett en bh, skumpade till takten. Efter ett tag försvann de och tog barnen med sig. Sedan var det dags för de unga kvinnorna. Deras dans var verkligen läcker. De åmade sig och dansade häftigt nära varandra, mina associationer var snarast en sexklubb någonstans på kontinenten. Det var riktigt erotiskt att sitta i mörkret, höra trummorna dunka, var berusad på någon oidentifierbar drog i drycken och se dessa unga kvinnor dansa förföriskt. De fanns ett drag av homoerotiska rörelser när kvinnorna dansade mot varandra. De gned sina underliv mot varandra. Smekte varandra över brösten och eggade upp sig. Ansiktena var stundom uppåt mot den mörka himlen och det såg ut som om de njöt en skön sexakt. Jag blev riktigt kåt och satt och drog i mitt lilla skynke i hopp om att det skulle dölja mitt stånd. Men det var inte till någon nytta.
Jag blev mer och mer snurrig och de bar hela tiden fram mer att äta och dricka till mig. Snart insåg jag att jag var riktigt hög, där jag satt. Då var det dags för de unga männen. Deras dans liknade kvinnornas. Men jag svalde nästan fel när jag insåg att alla hade rejäla stånd och att de glatt dansade runt med kukarna i vädret. Deras dans var likaså rejält eggande. De hoppade runt och drog i sina egna och varandra kukar. Det fanns mandomar i alla storlekar och vinklar, precis som hemma i Sverige. Dansen var vild och innehåll flera fejkade påsättningar av varandra. Jag blev så jäkla eggad av det jag såg och kuken började sava. Runt mig satt kvinnorna och ogenerat smekte sig över brösten och mellan benen. Det stönades och stånkades över allt. Längre bakom oss stod de äldre männen. Även de glatt runkandes i takt till trummor och dans.
Jag märkte att allt vad dansen led, så kröp kvinnorna närmare och närmare där jag satt. Flera kom så nära att de rörde vid mig med sina kroppar. Jag svettades av upphetsning och värme. Stämningen var så laddad. Plötsligt kände jag hur en kvinna la ett band av något slag runt ena handleden och drog åt. Jag försökte rycka åt mig handen i ren förskräckelse, men det var som om kroppen inte riktigt löd mig. Jag var så hög på vad det nu var för drog de hade hällt i drycken, att jag inte förmådde att dra undan handen. Snabbt kom ett band runt nästa handled och samtidigt runt fötterna. Jag började bli lite nervös.
Gillar du den? Lite sommarfantasier från jockoro@hotmail.com. Mer kommer!