Runksidans noveller - 'Personalvård 2' av Walle

Personalvård 2
av Walle

Det var alltid så spännande, när det kom in en ny grupp rekryter till regementet. Nya span, spännande fluktande i matsalen och nya besök på mitt kontor.....

I februari kom det in en ny grupp. Jag tror de var 25 st. De gick någon slags specialutbildning, jag fick aldrig riktigt klar för mig vilken, och det spelar ingen större roll här. Bland dessa killar fanns det en som jag genast lade märke till. Han var ganska mycket mindre än de andra. Han var invandrare, hade fint mörkt hår och ädla drag. Jag gissade på Italien. Hans kropp var vältränad och ungdomligt smal. Han var säkert 18-19 år som de andra, men kortare och verkade ganska blyg och tyst. Arméns byxor avslöjar inte mycket, men han såg välutrustad ut. Killen var helt enkelt förbaskat vacker och därför fluktade jag ganska mycket på honom i matsalen. Han hamnade ofta för sig själv och tycktes inte ha bra kontakt med de andra grabbarna i gruppen.

Jag gissade att han hade språkproblem. Efter en vecka dök han upp på mitt kontor med en ledighetsansökan. Han hette Andrea Rossi, var född i Italien men hade bott i Sverige många år och pratade perfekt svenska. En nära släkting i Sverige hade dött, och han ville åka på begravningen. Han såg verkligen ledsen ut, så jag gjorde allt för att fixa ledigheten åt honom utan att krångla med intyg. Jag lyckades fixa ledigheten och han reste iväg för några dagar. Andrea kom tillbaka söndag kväll. Redan tisdag förmiddag var han inne hos mig med nästa ledighetsansökan. Nu gällde det en rikskongress för ett politiskt ungdomsförbund. Han hade med sig kongressprogram och en personlig kallelse. Han såg först lite osäker ut, men blev väldigt lättad när jag sa att det inte skulle vara några problem med dessa papper som intyg. Han tittade upp ett ögonblick med sina vackra djupa ögon och våra blickar möttes.

Det såg ut som om han sökte kontakt på något vis, men jag visste inte hur jag skulle tolka det. Sedan kom ett snabbt leende och han gick sin väg. Han verkade tragisk på något sätt. Om han behövde hjälp hoppades jag att han skulle komma just till mig - jag skulle inte ha något emot att hjälpa honom! De dagar Andrea var på regementet möttes våra blickar ibland i matsalen. Han verkade lika sorgsen och ensam som förut. Efter denna ledighet kom han tillbaka för att börja sin femte vecka. Redan på onsdagen var han på mitt kontor igen för en ny ledighet. Nu sa han det var det en kusin i Malmö som hade dött i en mopedolycka och han var tvungen att åka hem till begravningen. När jag berättade att han måste ordna ett intyg, såg han först lite orolig ut, men han tog upp ett papper och räckte över det till mig. Det verkade vara en kopia av ett dödsfallsintyg. - Bra, Rossi, sa jag, kom igen i morgon vid samma tid!

När han kom dagen efter hade jag kollat uppgifterna på papperet. De var falska! Han såg lite orolig ut när han satte sig mitt emot mig. Jag minns att det var en ovanligt varm och skön vårdag i slutet av mars, så han hade grönskjortan uppkavlad och flera knappar uppknäppta i halsen. Hans armar var ordentligt håriga och skjortöppningen visade en hårig bringa som gjorde mig ordentligt nyfiken. Jag tittade rakt in i hans oroliga ögon och sade: - Tyvärr, Rossi, det här gick inte igenom. Jag har kollat alla uppgifterna på papperet! Hans ögon fylldes med tårar och han sjönk ihop på bordet framför mig. - Fan, sa han efter en stunds snörvlande. Faan! Segreant måste hjälpa mig! Jag orkar inte med det här! Jag kände mig plötsligt som en storebror till grabben, hade en så'n lust att ta tag i hans hans ljuvliga hår och trösta honom mot mitt bröst, men jag sade istället: - Andrea, nu lägger vi bort titlarna en stund!

Berätta för mig vad det är som händer, jag har tystnadsplikt också genom mitt civila jobb! Han berättade att han var utfrusen ur gemenskapen och ensam. De andra på luckan retade honom hela tiden, utomhus, på luckan, men framför allt i duschen. De kallade honom 'Apan med Tarzans lian', därför att han hade en väldigt kraftig hårväxt på hela kroppen, även på ryggen och händerna, och hans kuk hängde som en stor, lång lian mellan bena. Han hade blivit retad redan i skolan för sin ovanligt stora kuk, men här hade det blivit rent outhärdligt. De andra trodde att han hade halvfräs jämt och han blev kallad för bög. Han hade blivit väckt flera gånger nattetid av att någon slitit av täcket och skrikit till de andra 'Kolla, apdjäveln sover med ståfräs'. I duschen hade han flera gånger fått höra 'Är det mig du tänder på, din djävla bögapa?' och en massa liknande. Jag blev nyfiken så jag höll på att spricka, och jag kände hur det började rycka lite mellan benen. 'Det här måste jag få skåda' tänkte jag, 'men hur?'. Lite yrkesmässigt sa jag:

- Har du aldrig tänkt på att alla killar drömmer om att ha hår på bröstet och en stor kuk? Andrea, de retas därför att de är avundsjuka! De upplever dig som ett hot - du får dem att känna sig 'småkukade'. De flesta har en kuk som i slappt tillstånd är kanske 10 cm. Din måste vara ganska mycket större om den får andra att retas så där. Hur lång är den? - Ärligt talat så vet jag inte, sa han, men den är längre än andras. - Har du inte mätt?, sa jag med spelad förvåning. Ta linjalen där och visa hur stor den är! Han tittade en stund på linjalen, flinade lite och verkade plötsligt ganska road av det hela och visade på 20 cm! Min mun vattnades och det började röra sig mer i mina brallor.

- Va, sa jag, 20 cm i slappt tillstånd? Det tror jag inte på!

- Det är sant, sa han, jag kan bevisa det!

- OK, sa jag, gå in i hörnan där och mät! Jag pekade på en ganska djup nisch i väggen, där det hade stått ett skåp fram till förra veckan. Till min stora förvåning tar killen linjalen, ställer sig i nischen och börjar knäppa upp fram. Jag trycker ner upptaget-knappen, reser mig och kollar att dörren är ordentligt stängd och låst.

- Du, säger han från nischen, den är faktiskt 21 cm! - Jajaja, säger jag, tro det! Du har väl stånd! Ingen har väl 21 cm slapp kuk!

- Joo jag, säger han, den är helt slapp nu, för fan!

- Det tror jag inte på! Backa lite så får jag mäta! Oj, det kanske var dumt sagt, tänkte jag. Han kanske springer ut i korridoren och tjallar. Men Andrea backar och vänder sig mot mig! Jag går fram, möter hans stolta blick och ser ner. Vilken kuk! Nog är den 21 cm alltid! Den stora kuken ser nästan malplacerad ut på den korta, söta killen. Jag tar linjalen och håller den framför hans långa, slappa lian som hänger ut genom den öppnade gylfen. Jag låtsas ha svårt att se och går ner på knä. Nu gäller det att hitta på något för att komma vidare, tänker jag, och försöker:

- Du, man måste mäta ända från roten om det skall bli rätt! Vänta lite! För säkerhets skull kastar jag upp en snabb blick för att se om jag skall våga. Han ser road ut, så jag knäpper upp byxorna och drar ner dem och kalsongerna en bit. Han protesterar inte alls. Nu ser jag hela härligheten: en kraftig, mörk hårväxt från magen mynnar ut i en tät skog runt kukroten, och hans kraftiga pung liknar nästan en tennisboll! Mitt i denna härlighet en verkligt rejäl ännu slapp kuk med ollonet halvt dolt av förhud. Jag låter linjalen trycka till mot roten, tar tag i kuken och håller ut den. Jag böjer mig fram och säger:

- Nu skall vi mäta ordentligt! Åh, ser man på ...21,5! Jag tror den har växt lite! Jag känner hur hans kuk långsamt börjar styvna i min hand. - Åh, den blir visst ännu längre...22... 22,5...23...23,5! Försiktigt börjar jag dra fram och tillbaka över det långa hårda skaftet. Han stönar till och backar in i nischen. Jag fortsätter att runka mjukt. Långsamt klämmer jag åt mer och mer om den grova påken och börjar dra hårdare fram och tillbaka över hela den enorma längden. Ollonet är helt framme nu. Det sväller och är härligt blodrött. Kuken blir stenhård och längre. Han suckar djupt och ser ut att njuta. När kuken ser ut att inte kunna växa mer släpper jag och säger:

- Nu är det dags att mäta igen! Jag trycker till ganska hårt med linjalen mot kukroten och pressar kuken mot linjalen. Jag klämmer till runt ollonet och går nära med ögat för att mäta. Det doftar starkt av man, det vattnas i min mun och jag har svårt att hålla tungan kvar på plats.

- Hör här, Andrea, säger jag, nu har vi 24,5 cm! Det var en riktig bjässe det! Men nu blir den nog inte längre, så vi får sluta mäta! Jag släpper kuken, lägger ner linjalen och låtsas ointresserad av att gå vidare. - Neej, stönar han. Kuken står stolt och majestätiskt snett uppåt. Pungen väntar otåligt på att få tömma ut en kaskad av ung sperma. En droppe försats glimmar mot mig i skåran. När jag fångar den med tungspetsen tar han ett djupt andetag. Min tunga fortsätter gå på upptäcktsfärd runt det sprängfyllda ollonet. Den sipprande kåtsaften gör mig nästan galen. Mina händer drar ner byxorna helt över de kraftiga, håriga låren och börjar gå på upptäcktsfärd mot den smärta håriga magen och bröstet som jag för en stund sedan nyfiket kikade på genom öppningen i grönskjortan.

Samtidigt börjar jag suga längre och längre in på den kraftiga stammen. Fram och tillbaka som en pistong på ett ånglok låter jag hans kuk pumpa ut och in mellan mina läppar och långt in mot mitt hungriga svalg. Mina händer letar vidare. Ryggen är också sträv av hår. Jag tar tag i hans muskulösa skinkor och låter fingrarna börja leka runt anus. Mer hinner jag inte förrän han börjar komma. Han andas stötvis och stönar. Jag blir rädd att det skall höras ut till korridoren, men inget kan hindra mig nu och jag suger allt våldsammare. Han kommer snabbt och våldsamt. Hela kroppen skakar och han fyller min mun med sperma. Jag sväljer glupskt och fortsätter suga och slicka. Han sprutar ymniga kaskader i min mun en fem, sex gånger. Jag har svårt att släppa den ljuva kuken och suger i mig de sista dropparna. Han suckar nöjd, ler och skrattar åt mig. Jag är alldeles blöt i brallan och skrattar också. Han ger mig en lång, varm kram innan han går tillbaka till sina "kompisar". Det här var alltså berättelsen om killen som blev retad för att hans kuk var för lång. Nu när jag berättar för Dig blir jag lika blöt i brallan som den dagen och munnen vattnas...

"Andrea" heter egentligen någonting annat och man kanske kan tycka att jag gav honom en lite ovanlig form av personalvård, men "Andrea" tuffade till sig och klarade sig bra genom lumpen. Han lärde sig hur han skulle tackla sina plågoandar. Det är ju lite onödigt att ha dåligt själförtroende för att ens kuk är för stor, eller hur! Det här var inte enda gången! Han kom för "terapi" några gånger till under lumpartiden!