© Jonatan

Ja,de voro då bövelen om inte den tjocka trotjänarinnan Astrid vill lyfta på kjoltyget i kväll, överkonstapeln tänkte för sig själv där han satt i sin gungstol och runkade sin saftiga påle.Överkonstapeln drog i tofsen till klockan, vilken var ämnad att tillkalla tjänstefolket.Astrid släppte allt hon hade i sina händer och mun när klockan ringde,allt för att vara överkonstapeln till lags,för det var ju ändå överkonstapeln som betalade hennes lön, vilken låg på tre kronor och åttio fem öre i månaden i skrivande stund.Astrid försökte tjäna lite extra genom att tillfredställa överkonstapeln på alla upptänkliga sätt och vis,på så sätt kunde hon tjäna femtio öre extra vilket räckte för att köpa ett par tjocka varma ylletrosor som höll hennes uttorkade sköte varmt,vilket inte minst var av största vikt för överkonstapeln,ty han var en snål gubbe som sparade på brasorna i de stora kakelugnarna.

Överkonstapeln tyckte om att sitta i gungstolen när Astrid tillfredställde honom,han tyckte om det knarrande ljudet när den överviktiga Astrid hasade sig upp och lät överkonstapelns halvstyva påle glida in i Astrids ökentorra sköte,Astrid hade själv kommit på hur olika knep för att underlätta för överkonstapeln att glida in i henne,ett av sätten var att smörja in sig med nykärnat smör, för glidmedel, ja det var inte uppfunnet när denna historia utspelades.I vilket fall så när Astrid väl hasat sig upp i gungstolen ner på överkonstapelns halvstyva påle så skötte gungstolens snillrika konstruktion det mesta av arbetet,vilket Astrid givetvis var tacksam över efter en hård dags arbete som började redan klockan fyra på morgonen,och ja,tro det eller ej, arbetet brukade hålla i sig till midnatt för överkonstapeln skulle ju ha sitt fram på småtimmarna.

Astrid tyckte själv det var rofyllt att gunga fram och tillbaka i gungstolen med överkonstapelns påle farande ut och in bland det nykärnade smöret,dessutom kände hon sig trygg,för med överkonstapelns påle i sig så riskerade hon inte att falla ur gungstolen ner på det kalla trägolvet.Astrid kunde till och med släppa händerna och röra sina hängbröst,allt för att behaga överkonstapeln.Du har väldigt stora behag grymtade överkonstapeln,nästan lika stora som postsäckarna är fyllda inför julen grymtade överkonstapeln,jo de är allt ganska stora , men de fyller sin funktion för Astrid behövde aldrig anstränga sig särskilt mycket där i gungstolen när hennes sladdriga hängbröst slängde fram och tillbaka i takt med gungstolens rörelser.Astrid brukade leta dammråttor på golvet under tiden överkonstapeln lät sin påle fara ut och in, Astrid blev aldrig särskilt upphetsad av akten utan såg mest framför sig hur hon skulle få inköpa ett par nya ylletrosor i lanthandeln nere i byn.

Överkonstapeln greppade Astrids stora sladdriga bröst och drog dem bakåt åt sidan så de hamnade på Astrids rygg,där kunde överkonstapeln betrakta dem i lugn och ro medan de gungade fram och tillbaka.Nu tror jag bestämt vi får ha lite mer smörjmedel där nere säger Astrid samtidigt som hon passar på att ta en rejäl klick nykärnat smör ur den gamla träbyttan på golvet, det fräser i hennes ökentorra sköte när hon lägger närmare ett halvt kilo nykärnat smör där,ja det till och med ryker ungefär som det brukar göra när hon glömt ta ut sina bullar ur den vedeldade ugnen.När överkonstapeln känner det nykärnade smöret på sin påle och tittar på Astrids fyllda postsäckar, ja då orkar inte överkonstapeln hålla sig längre utan han sprutar all sin säd så hårt att han tappar sin monokel och Astrid lyfter en bit från gungstolen.Astrid spelar med som vanligt och skriker så högt hon kan,åh överkonstapeln,åh överkonstapeln,åh överkonstapeln jag tror minsann det blev lite smör över.När trycket går ur överkonstapelns påle passar Astrid på att glida ur gungstolen och letar efter överkonstapelns monokel ;-)