Hot, young and untouchable? del 2

© Shybutcurious

dragonicblood_golden@hotmail.com

Genom de tjocka jeans tyget så känner jag knappt den uppfyllande värmen, men tyngden av hans hand trycker ner mig. Han tar inte i utan bara placerar sin hand där. Nu börjar hans värme krypa igenom och det känns nästan lite obekvämt. Jag säger inget utan sätter mig ner, men en lugn fasad och ett hjärta som bultar snabbare än någonsin. Han särar på sina ljusa läppar och viskar med en röst som verkar komma från en annan värld: "Du stirrade på mig innan, varför gjorde du det?" Hans ord ekade i mitt huvud. Ja, jag hade alltid tagit tillfället i akt förut och kollat på snygga killar som passerar förbi. Men han hade inte gått vidare, han hade stannat. Insikten slog mig med mer kraft än en 20-kilos hammare. Han kanske också var gay! Samtidigt så riktades två små världshav mot mig och jag kunde inte göra annat än att se in i dom.

"Du ska inte drömma, hitintills har ingen annan varit gay, eller intresserad. Varför skulle han vara det?" Jag upprepade de orden i mitt inre men avbröts av en svag varm vindpust mot min hals. Hans läppar formade ett tyst O som snabbt övergick i ett leende. Jag log tillbaka, men kunde inte hålla begäret ute ur blicken. Hans luriga smil blev snabbt ett hånleende i triumf, jag hade visat min rätta färg för honom och nu hade han makten att använda det emot mig. Men istället reser han sig, rufsar om håret på mig men smeker sedan lent nerför nacken. Hans beröring sänder elektriska stötar genom min kropp. En gammal tant går förbi med rullatorn framför sig. Hennes ögon är grumliga och det är tydligt att hennes sinne befinner sig någon annan stans.

Han blir ändå stel, det breda leendet förbyts till en neutral men cool min. Hans hand åker tillbaka till hans ficka. Där börjar han rafsa efter något, om det är nycklar eller en pistol ser jag först inte. Sedan så visar han upp ett block med ljusblå linjer och räcker mig det tillsammans med en bläckpenna från någon gratistidning. Jag fattar pennan och skriver ner mitt mobilnummer och namn. Han river av lappen och skriver endast sitt namn på pappret under. Han räcker mig lappen och ett leende som lovar något, det utstrålar både glädje och förväntan. Han reser sig och går iväg. Jag tittar efter honom, ser hur hans silhuett avtecknar sig mot solljuset. Jag trycker den lilla pappersbiten mot mitt bröst och viskar hans namn tills ännu en vind stjäler kraften från mina ord och dränker dom i en ocean av rörelse.