© Absalom
Det är en strålande vårdag och på slottet pågår
vårstädningen som bäst. Furst Henrik och hans kusin furst Erik
är på väg mot gästvåningen där Erik är
inkvarterad. Medan de går diskuterar de ivrigt bytena som nedlagts under
dagens jakt. I gången utanför Eriks rum står en tjänsteflicka
på knä och skurar golvet. Flickan, vilken är städslad för
dagen från byn har inte uppfostrats i att alltid resa sig för överheten,
varför hon ligger kvar på knä då furstarna närmar
sig. Hon stannar dock upp i sitt skurande och tittar blygt ned i golvet.
Kammartjänare Jens, just på väg ut ur furst Eriks rum efter att ha bäddat upp dennes säng, stannar till då han ser furstarna närma sig i gången. Innan de hinner se honom smiter han snabbt in bakom ett draperi i gången för att inte störa dem i deras konversation. Han ser på dem från sitt gömställe där de kommer gående. Deras kraftiga benmuskler spelar under tyget i de åtsittande byxorna och Jens tar tag om sin manslem som börjar styvna under tyget i hans hosor.
Furstarna stannar då de närmar sig flickan, fortsatt diskuterande jakten. Utan att vidtala henne böjer sig furst Henrik förstrött ned, lyfter upp flickans kjol och lägger den över ryggen på henne. Han lutar sig sedan tillbaks med granskande min och verkar nöjd med vad han ser. Han för sina händer ned mot byxorna, knäpper upp dem och halar fram sin halvstyva manslem. Han drar några drag i den, varpå den styvnar ytterligare tills den står hård och stor i hans hand. Han faller på knä bakom flickan, tar tag om hennes höft med ena handen och för med den andra handen in sitt hårda manskön i henne. Han börjar sakta stöta höfterna fram och tillbaks under det att han fortsatt talar om jakten med furst Erik. Flickan står under tiden tyst kvar på knä med blicken fäst i golvet.
Jens ser bakom sitt draperi hur furst Erik, utan att släppa blicken från Henrik och flickan, knäpper upp sina byxor och drar ned dem till anklarna. Hans långa särk faller ned över låren och täcker hans underliv. Jens sväljer när Erik drar upp särken och blottar sin manslem som står stor och hård. Erik ställer sig bredbent med lätt böjda ben och framskjutna höfter bredvid Henrik och flickan, tar tag om sitt manskön och börjar dra handen fram och tillbaks samtidigt som han tar ett stadigt grepp om sin pung och masserar den med den andra handen. Hans blick är hela tiden fäst vid Henriks lem som glänsande och hård förs in och ut ur flickan.
Furst Henrik lyfter sin blick från flickan och tittar upp mot den hårda mandomen som bearbetas av Eriks hand bara någon famn från hans ansikte. Jens kan från sitt gömställe se på Henriks njutningsfulla blick att han uppskattar vad han ser. Henriks kinder antar en rödare ton och hans redogörelse för hur han lade ned en stor hjort under jakten kommer allt mer stötvis och flämtande. Han gör ett uppehåll i sin berättelse, tar ett nytt grepp om flickans höfter och drar henne närmare sig. Han lutar sig litet tillbaks, skjuter fram höfterna mer och börjar stöta allt häftigare medan han håller sin blick fäst på Eriks styva lem. Jens kan se hur Henriks pung ben dansar fram och tillbaks mellan hans lår när de kraftfulla och håriga skinkorna stöter mot flickan. Henriks andhämtning blir snabbare och snabbare och stötarna djupare och hårdare och till sist tömmer han sin säd i flickan under kraftiga stötar och ljudliga stönanden.
Erik har under tiden särat än mer på benen och står nu med dem lätt böjda och brett isär. Hans hand rör sig allt snabbare upp och ned över den styva lemmen. Jens kan höra det smackande lätet när huden glider upp och ned över ollonet som blivit kladdigt av safterna som sipprat ut ur hans mandom. Han hör också det daskande ljudet av pungen som slår fram och tillbaks mellan Eriks lår. Erik börjar stöta höfterna fram och tillbaks, hans rörelser blir allt snabbare och häftigare. Han börjar stöna högt och sprutar sin säd över golvet bara några tum från Henrik och flickan.
Bakom draperiet har Jens under tiden dragit ned sina hosor till låren och kramar sin hårda lem i takt med Eriks handrörelser. Han är mycket försiktig i sina rörelser för att inte riskera att bli upptäckt. Då furstarna är klara med sitt värv drar de upp byxorna, knäpper dem och efter att ha torkat av sig på en av flickans trasor lämnar de henne bakom sig och börjar gå mot Eriks rum under det att Henrik återupptar sin berättese om hjorten han lagt ned under jakten. Jens stannar upp i sina rörelser och håller andan. Han törs inte röra sig ur fläcken, än mindre dra upp hosorna i rädsla för att bli upptäckt. Han hör furstarna närma sig och när de når fram till draperiet bakom vilket Jens står gömd stannar de och tystnar. Jens står som paralyserad av skräck.
"Vad har vi här då?" , hör han Henrik säga samtidigt som draperiet dras undan. Där står Jens med hosorna neddragna och med sin slaknande lem i handen framför furstarna. Borta vid skurhinken är det tomt ser Jens, flickan måste ha sprungit därifrån. Furstarna skrattar när de ser Jens: "Jasså, vi har en åskådare!", säger Henrik. "Fortsätt föralldel, låt inte oss störa!" Jens kan inte tro att han menar allvar. "Sätt i gång då!" , säger Henrik när Jens tvekar, och han och Erik ställer sig med armarna i kors och tittar uppfordrande på Jens med varsina småleenden på läpparna.
Jens, som inte släppt greppet om sin nu slaka lem, börjar tveksamt föra handen fram och tillbaks över den. En klar droppe hänger från ollonet. Jens fångar upp den, för tillbaks förhuden och masserar in ollonet med den varpå hans lem snabbt styvnar och reser sig tills den står hård och stor i hans hand. Jens tittar upp mot furstarna för att försöka utröna om de vill att han ska fortsätta och han ser att deras blickar är stint fästade vid Jens handrörelser. De ser ut att uppskatta vad de ser, vilket gör Jens djärvare. Han drar ned hosorna till anklarna, lutar ryggen mot väggen, ställer sig mer bredbent och skjuter fram höfterna. Han tar ett nytt tag om sin nu stenhårda mandom och för handen upp och ned i allt snabbare takt under det att hans pung dansar upp och ned mellan de särade benen. Jens ser hur det har börjat röra sig i de åtsmitande byxorna på furstarna. Båda furstarna för ned sin hand i byxan för att rätta till sina styvnande lemmar så att de ska få plats att resa sig. När de drar upp händerna ser Jens tydligt hur deras hårda lemmar tydligt avtecknar sig mot tyget. Synen gör Jens helt vild. Han kan inte längre stå still, han börjar stöta höfterna fram och tillbaks och stöna högt. Han runkar allt snabbare och stöter höfterna allt vildare. Furstarna kan nu inte längre låtsas oberörda. De drar snabbt ned sina byxor, tar tag om sina styva kukar och runkar hårt och snabbt inför Jens. Jens kan inte hålla sig längre utan stönar högt och pumpar ut sin säd som landar på golvet framför furstarna. I samma stund går det även för furstarna. Deras safter sprutar ut och blandas med Jens säd på golvet.
Utpumpade klär de sig och när Jens knäppt sina hosor bugar han
och backar mot utgången.
"Stackars flicka, nu får hon skura golvet en gång till!",
hör han Henrik säga till Erik innan de försvinner utom hörhåll.
Jens ler för sig själv.